2013-07-30
 20:18:50

När allt brister har jag iallafall er...

Tiden går sjukt segt utan dig här hemma.. Önskar mig till imorgon då det händer lite och du kommer hem igen<3 Har iaf er andra här hemma, Johnnyboy, Nomyskrutten och Charliepluttan ^^ Det gör att jag har lite att stå i åtminstone. Dock är jag jävligt trött och somnar så fort jag sätter mig ner eller tar de lite lugnt några minuter.. Men inget sova här än inte! Tänkte först vika lite tvätt men det verkar lättare sagt än gjort då charlie verkar sjukt myssugen idag,, för så fort jag lägger ner henne börjar gråtet och nu ligger hon i famnen o sover, sötskiten <3 
 
Får se vad man lyckas med i kväll och inte lyckas med.. Har ju som tur är en dag imorgon till att vika tvätt o lite så ;) 
 
Måste säga att jag älskar vår lilla familj vi fått ihop älskling <3  ^^Tack för att du är min och för att du finns!
 
 
 
 
 
2013-07-20
 13:25:37

<3 jag kommer aldrig glömma er!

 
Finaste killarna ever! <3 
Skulle aldrig byta ut er mot något, jag älskar er, och ni har för all framtid en varm plats i mitt hjärta! 

Igår blev det "storstädning" när älskling kom hem.. Jobbigt och segt, men sen flöt det på.. Och när klockan blev fram mot 12 - 01 på natten tror jag grannarna blev lite smått tjuriga, för de bankande och hade sig >_< (obs. Kan va för att Nomy hade damp på dammsugaren xD ) 
Natten blev seg och lång.. Har inte sovit så mycket, så vi får se hur pigg jag är under dagen.. Men jag klagar ej! ;D
 
Under dagen har det blvit till att skura golv och fixat.. Ätit frukost och börjat tvätta nu vid 12.00.. 
Får se vad som händer under dagen, om den blir lyckad eller ej.. Finns iaf lite småplaner, som vi får se hur mycket vi hinner med utav.. Det kommer ju en dag imorgon också, så det vi inte hinner idag, hinner vi nog imorgon ^^ 
 
Kram hej, leverpastej!
 
 
2013-07-19
 19:53:51

Oförglömligt!! 07/07-2013

Du kom till världen och jag blev världens lyckligaste mamma!! ♥ Du är den finaste. Och känslan att du är min och att jag har dig är obeskrivlig!!

klockan 01.00 på natten vaknar jag av att en mollande menssmärta har kännts till och från hela natten.. försöker hålla ut smärtan och antar att det bara är förvärkar. Tills klockan 02.00 då det börjar göra så ont att jag känner för att jag behöver ringa någon.. jag ringer mamma först o rådfrågar och när jag pratar med henne får jag regelbundna värkar hela tiden, så jag ringer förlossningen och blir bedd om att ta två alvedon o se om det går över.. Tog sen två alvedon och la mig sen i sängen igen och väntade ut att smärtan skulle bli lindrigare, men snart blev den värre och jag minns det som igår att just precis efter en värk som gjorde såå jävla ont, bestämde jag mig föt att nu fan ringer jag. Så jag ringde förlossningen och de sa åt mig att få komma in direkt då. Klädde på mig en t-shirt, och mjukbyxor/shorts. Sen ringde jag mamma och pappa och bad dom åka så vid halv 5 - 5 på morgon var vi inne på förlossningen och vi fick gå in på ett rum och de kopplade på mig ctg:n och skulle kolla hur mycket jag var öppen.... 6 cm. Och så säger hon; "Du gjorde det mesta arbetet hemma och de va bra att du kom in." De frågade liye om smärtlindring och jag sa att jag inte visste vad jag ville.. Men lustgasen sattes igång och jag skulle börja med den.. Tiden gick och smärtan kom mer intensivt och tillslut klara jag inte smärtan mer.. Lustgasen sög, och jag kände bara för att skita i den ! Emellan allt detta ökade smärtan och de kollade ytterligare hur mycket jag öppnats och fortfarande efter ett antal timmar var jag bara öppen 6 cm.. De skulle spräcka hinnan så att vattnet skulle gå och värkarna skulle komma tätare. De fick även koppla in något som jag inte minns va det hette men det va till för att hålla koll på bäbisen, hur den mådde.. Hade nämligen lite lågt blodsocker så bäbisen va lite slö.. Jag fick saft för att få i mig vätska oxå..
efter ett tag blev smärtan så outhärdlig så jag bara sa att jag nog vill ha ryggmärgsbedövningen.. De skulle hitta läkare och efter en stund kom en kvinnlig läkare in och skulle sätta ryggmärgsbedövning... efter två försök och en himla jobbig stund så gav hon upp o sa att hon skulle låta hennes kolega göra det.. Detta måste påpekas att det va den längsta stunden i hela mitt liv.. ca en timme fick jag vänta på att hennes kolega skulle komma, han va nämligen upptagen med en opperation, akut kejsarsnitt.. men efter denna långa stund så kom han tillslut och jag fick sitta upp denna gång och på 5-10 minuter va den inne och så snart som den börja värka så somnade jag till hela tiden! Det va nog det skönaste ever! Att slippa känna smärtan och kunna vila en aning.. nästa gång de kollade hur öppen jag va så hade jag öppnat mig 8-9 cm pga att jag varit så avslappnad.. snart va det dags sa hon.. och jag minns att efter det så skulle jag gå på toa och kissa och ena benet hängde inte redigt med, det va en skumm käbsla allt ihop. Efter det fick jag fortsätta sitta upp och redan strax efter börjar jag känna trycket mot ändtarmen och jag känner hur jag får hålla igen för att inte krysta.. till en början gick den men oj vad snabbt eet gick tills att jag snart inte klara mer! Vi ringde på dom och de skulle känna igen hr mkt jag va öppen.. denna gång hade det int ehänt mkt mer än gången innan. Hon sa att det va kanten kvar men att hon akulle försöka putta undan den i nästa värk.. snart var värken där och ibland fick jag krysta lite och ibland sa de åt mig att vänta.. efter någon minut så var allt i full gång och jag krystade men det kändes inte som det hände något... jag tror inte jag tog i redigt ordentligt eller gjorde rätt med bena. Efter någon/några krystar börjarvjag känna en brännande känsla, som at man på något sätt går sönder, vilket man ju kan göra bitvis... och så kommer den där värken då man inte får krysta... oh jag minns hur jag kände att jag bara ville krysta ut barnes men jag höll emot och andades mer än jag någonsin andats.. nu snart kommer nästa värsk och allt släpper. Tycket, smärtan... allt har släppt och upp flyger en bäbis och jag va och är den lyckligaste människa just i detta ögonblick!! Det är en obeskrivlig känsla att få upp sitt nyfödda barn på bröstet efter allt man genomgått!
Mamma som va med dig på förlossningen frågar va de va för lön nu då och ingen hade kollat så det va det fösta vi gjorde.. Och när det va en flicka så minns jag hur mamma bara skrek det är en flicka! :D och jag bara; är det??? Åhh jag sa ju det att jag kände mig på det ♥ dagen gick. Jag duschade och du vägdes och mättes och allt såg bra ut.. vi fick sova över natten för att barnläkaren inte fanns tillgänglig längre uder den dagen utan kom tillbaka på morgonen efter. Det va söndag så det förstod man ju.. jag spendeeade mest dagen till att försöka få igång ammning och bara hålla dig nära mig. Jag var var så himla lycklig över att ha dig nära och bara kolla på dig.. på kvällen kom besök av min pappa, Sofie oh Jonna. Du fick dina första gosedjur och det va trevlig tmed sånt fint besök. Natten gick bra sen, fick dock gå upp tidigt men somnade sedan om igen. Dagen efter väntade vi mest på barnläkarn och lite information innan vi fick åka hem.. sen vid lunchtid kom min pappa och Sofie och hämtade oss. Fösta dagen hemma sov du mest och sen dess har dagarna bara gått..♥









2013-07-16
 10:20:35

I väntans tider

Då har det redan gått 1 vecka och 2 dar sen nu kom till världen♥ Önskar Sofie kunde va här hemma med oss och slippa jobba så otroligt mycket.. Ta del av allt du gör och inte gör <3

Idag är det Tisdag och i eftermiddag vid 16.30 får vi hembesök av BVC. Innan det vill jag försöka hinna med att fixa ordning här hemma.. men det återstår att se om det hinns med..
I morse han jag peta i mig frukost och vika tvätt :) här näst blir det prommenad med vovvarna vid 12.00 -12.30 hoppas bara du är med mig på det charlie ;) så jag slipper gråtet utomhus ^^ annars ska jag väl oxå försöka få på mig några kläder så man inte fastnar i morgonrocken hela dagen xD

hoppas ni alla får en superfin dag i det härliga väder som är utomhus :)







2013-07-08
 20:36:24

Ett litet liv till världen♥

Då var man hemma igen efter en oförglömlig resa! Den 07/07-2013 föddes Charlie, hon väger 2850g och är 48cm lång^^ vår lille tjej ♥ är så lycklig för dig! 




2013-07-03
 15:50:22

tänk om det kunde kännas lika dant hela tiden...

Dagarna går och det känns som evigheter utan dig.. Allt är så typiskt att det ska behöva hända då du är hemma, när du är ledig. De senaste dagarna har blivit händelserika, tills det att man på eftermiddagen/ kvällen får anfall med smärta i mellangärdet.. Troligtvis gallstensanfall.. >_< Hemsk känsla som ingen bör genomlida! Har fått åka in och ut på sjukhuset, för att inte få någon som helst effekt alls!
 
Förövrigt har det spenderats en dag i Linköping med sis, mamma och älsklingen <3 Har även blivit restaurangmiddag med hela kompaniet (familjen, m.f.) Och så får vi inte glömma de timmarna på den "finare" minigolfsbanan som var ett par redigt trevliga timmar i värme och sol! Och grillkvällen som även ägde rum här om dagen med trevligt sällskap! Hoppas dagarna fortsätter som den senaste, utan smärta på kvällar och nätter..

Känner mig nervös och spänd inför allt som kommer och är.. Känner mig lite sådär orolig för Augusti och tiden framåt.. Kanske det inte ens går att lösa? Hur fan gör jag då.. Vet inte ens om jag vill skriva detta här, men hur ska jag annars kunna blicka tillbaka och se vad som hänt och skett om det aldrig nämns..  Hur som helst så tror jag det bästa är att ta en dag i taget och se vart den dagen tar mig. Tänk om alls löser sig perfekt, vad har jag då att oroa mig över? Ne nu ska jag försöka hitta "botmedel" mot alla äkliga små flugor som helt plötsligt börjat dyka upp här överallt i lägenheten.. Sen blir det prommenad med vovvsingarna för att sedan ta mig något att äta och där efter vänta in timmarna tills att älskling slutar och då ska jag åka och hämta henne. Ikväll blir det seriemys, du & jag och våra små pluttar<3 Det ses fram emot!
 
Restaurang middag (Planstek, MUMS!)
 
 Grillkvällen (hemmagjord smörgåstårta som togs med ut till parken)
 
Me and my self!