Du kom till världen och jag blev världens lyckligaste mamma!! ♥ Du är den finaste. Och känslan att du är min och att jag har dig är obeskrivlig!! klockan 01.00 på natten vaknar jag av att en mollande menssmärta har kännts till och från hela natten.. försöker hålla ut smärtan och antar att det bara är förvärkar. Tills klockan 02.00 då det börjar göra så ont att jag känner för att jag behöver ringa någon.. jag ringer mamma först o rådfrågar och när jag pratar med henne får jag regelbundna värkar hela tiden, så jag ringer förlossningen och blir bedd om att ta två alvedon o se om det går över.. Tog sen två alvedon och la mig sen i sängen igen och väntade ut att smärtan skulle bli lindrigare, men snart blev den värre och jag minns det som igår att just precis efter en värk som gjorde såå jävla ont, bestämde jag mig föt att nu fan ringer jag. Så jag ringde förlossningen och de sa åt mig att få komma in direkt då. Klädde på mig en t-shirt, och mjukbyxor/shorts. Sen ringde jag mamma och pappa och bad dom åka så vid halv 5 - 5 på morgon var vi inne på förlossningen och vi fick gå in på ett rum och de kopplade på mig ctg:n och skulle kolla hur mycket jag var öppen.... 6 cm. Och så säger hon; "Du gjorde det mesta arbetet hemma och de va bra att du kom in." De frågade liye om smärtlindring och jag sa att jag inte visste vad jag ville.. Men lustgasen sattes igång och jag skulle börja med den.. Tiden gick och smärtan kom mer intensivt och tillslut klara jag inte smärtan mer.. Lustgasen sög, och jag kände bara för att skita i den ! Emellan allt detta ökade smärtan och de kollade ytterligare hur mycket jag öppnats och fortfarande efter ett antal timmar var jag bara öppen 6 cm.. De skulle spräcka hinnan så att vattnet skulle gå och värkarna skulle komma tätare. De fick även koppla in något som jag inte minns va det hette men det va till för att hålla koll på bäbisen, hur den mådde.. Hade nämligen lite lågt blodsocker så bäbisen va lite slö.. Jag fick saft för att få i mig vätska oxå.. efter ett tag blev smärtan så outhärdlig så jag bara sa att jag nog vill ha ryggmärgsbedövningen.. De skulle hitta läkare och efter en stund kom en kvinnlig läkare in och skulle sätta ryggmärgsbedövning... efter två försök och en himla jobbig stund så gav hon upp o sa att hon skulle låta hennes kolega göra det.. Detta måste påpekas att det va den längsta stunden i hela mitt liv.. ca en timme fick jag vänta på att hennes kolega skulle komma, han va nämligen upptagen med en opperation, akut kejsarsnitt.. men efter denna långa stund så kom han tillslut och jag fick sitta upp denna gång och på 5-10 minuter va den inne och så snart som den börja värka så somnade jag till hela tiden! Det va nog det skönaste ever! Att slippa känna smärtan och kunna vila en aning.. nästa gång de kollade hur öppen jag va så hade jag öppnat mig 8-9 cm pga att jag varit så avslappnad.. snart va det dags sa hon.. och jag minns att efter det så skulle jag gå på toa och kissa och ena benet hängde inte redigt med, det va en skumm käbsla allt ihop. Efter det fick jag fortsätta sitta upp och redan strax efter börjar jag känna trycket mot ändtarmen och jag känner hur jag får hålla igen för att inte krysta.. till en början gick den men oj vad snabbt eet gick tills att jag snart inte klara mer! Vi ringde på dom och de skulle känna igen hr mkt jag va öppen.. denna gång hade det int ehänt mkt mer än gången innan. Hon sa att det va kanten kvar men att hon akulle försöka putta undan den i nästa värk.. snart var värken där och ibland fick jag krysta lite och ibland sa de åt mig att vänta.. efter någon minut så var allt i full gång och jag krystade men det kändes inte som det hände något... jag tror inte jag tog i redigt ordentligt eller gjorde rätt med bena. Efter någon/några krystar börjarvjag känna en brännande känsla, som at man på något sätt går sönder, vilket man ju kan göra bitvis... och så kommer den där värken då man inte får krysta... oh jag minns hur jag kände att jag bara ville krysta ut barnes men jag höll emot och andades mer än jag någonsin andats.. nu snart kommer nästa värsk och allt släpper. Tycket, smärtan... allt har släppt och upp flyger en bäbis och jag va och är den lyckligaste människa just i detta ögonblick!! Det är en obeskrivlig känsla att få upp sitt nyfödda barn på bröstet efter allt man genomgått! Mamma som va med dig på förlossningen frågar va de va för lön nu då och ingen hade kollat så det va det fösta vi gjorde.. Och när det va en flicka så minns jag hur mamma bara skrek det är en flicka! :D och jag bara; är det??? Åhh jag sa ju det att jag kände mig på det ♥ dagen gick. Jag duschade och du vägdes och mättes och allt såg bra ut.. vi fick sova över natten för att barnläkaren inte fanns tillgänglig längre uder den dagen utan kom tillbaka på morgonen efter. Det va söndag så det förstod man ju.. jag spendeeade mest dagen till att försöka få igång ammning och bara hålla dig nära mig. Jag var var så himla lycklig över att ha dig nära och bara kolla på dig.. på kvällen kom besök av min pappa, Sofie oh Jonna. Du fick dina första gosedjur och det va trevlig tmed sånt fint besök. Natten gick bra sen, fick dock gå upp tidigt men somnade sedan om igen. Dagen efter väntade vi mest på barnläkarn och lite information innan vi fick åka hem.. sen vid lunchtid kom min pappa och Sofie och hämtade oss. Fösta dagen hemma sov du mest och sen dess har dagarna bara gått..♥
Mitt namn är: Nettan Jag bor i: Motala Är född: 22 dec 1992 Mina intressen är: Djur, Musik, Film och att umgås med kuligt folk.
Hej! Trevligt att ha dig här.
På min bloggsida skriver jag om allt mellan himmel & jord.
Kan vara en skön låt från ett youtubeklipp som kommer upp,
eller om min dag, eller något liknande.
