jag önskar ja kunde känna mig mera levande.
jag vill bara börja leva som jag gjorde då.

jag är svag för att säga nej, jag vet att jag aldrig säger ifrån när de utnyttjar mig,
jag vet att jag inte alltid är så bra, så bra som jag en gång varit. 

men en sak vet jag inte, "varför?"

du är det ända som är kvar från förr, och vart försvann allt det andra?
jag är glad med dig, och jag vet att du alltid kommet finnas kvar i mitt hjärta för utan dig i mitt liv tror jag skulle vara ett helvete.

jag vill bara att någon kan se mig ibland.