Någon sa till mig att det va här man skulle skriva ut sina känslor?
Men när man bara har sånna som man känner som kollar in ens blogg, varför går det inte lika bra och lyssna på vad jag har att berätta när jag berättar det.
Tänk vad förhoppningar kan förstöras.
Tänk va längtan kan försvinna.

Jag kände mig hel ett tag, men det försvann någon stans på vägen.
Ibland önskar jag bar att någon kunde acceptera och respektera mina val i livet.
Och kanske t.o.m stötta mig?

Aja, förövrigt så är maskinerna igång nere i tvättstugan..
Och det måste vara klart till 9.00 för då bär det av ut och sälja tidningar med syster yster..
Kankse ( förhoppningsvis ) får vi sålt på alla tidningar idag + alla bilagor = lite pengar extra.

Aja, nu blir det att slappa i ca.40 min till, sen ska jag ner till tvätten och lägga in allt i torktummlaren.