Jag vet att du vill att vi ska kunna prata.

Varje dag känns som en evighet jag behöver mer folk omkring för det gör så ont att både du och jag känner hur vi glider isär, både du och jag vet att vi tröttnar på varnadra om vi inte har mer tid ifrån varandra och det kan varken jag eller du eller någon komma ifrån. Skolan räcker inte.

För att vi ska kunna fungera så måste du kunna lita på mig, låta mig gå ut utan att tro att jag är arg eller ledsen, låta mig få gå bort till min familj ibland för att känna att jag har någon familj kvar. 
Och där finns en nackdel och det är att din familj bor alldeles för långt ifrån.
Jag kan förstå att det känns skit för din del, jag önskar bara jag kunde lösa alla problem med avstånd.

Jag vill inte sitta inne hela helgerna, det förstår du väl?
jag känner mig fast, för går jag ut så är det något som är fel.

Kan du säga att vi ska försöka mer? kan du låta mig gå för ett tag utan att börja tro en massa saker?
kan du säga att vi alltid kommer vara varandra nära vad som än händer.
För även om allt fuckar sig så vet jag att du är en av världens alla fina människor och jag skulle aldrig vilja förlora dig.

Framtiden är knepig det vet vi alla, och vi vet heller inte vad framtiden har att ge för oss eller några andra.
Och om det skulle hända något så att vi faller så vill jag fortfarande att det finns en vänskap & ett umgänge som aldrig kommer ta slut!
Allt vi har och allt vi gjort vill jag inte bara kasta bort så lova att VI på något sätt alltid finns kvar även om det bara är som bästa vänner?

Jag älskar dig, och vill leva med dig men ingen vet vad som händer och vilka krav som kommer i framtiden så jag vill att du lovar att vad som än händer kommer vi aldrig förlora varandra!
kan du lova mig det älskling?